Lappteknik (kallas även skarvsömnad, patchwork) är en textil teknik där mindre tygbitar sys ihop till större föremål, till exempel täcken och dukar. Det ursprungliga syftet med lappteknik var att ta tillvara tygspill från annan sömnad. Detta utvecklades genom att tygbitarna syddes ihop i olika mönster, så att föremålen blev dekorativa. Wikipedia
Konsten att sy lapptäcken har antagligen funnits så länge som människan har kunnat sy och det har funnits några småbitar att sy ihop.
I Sverige, så kommer de äldsta lapptäcken man känner till från medeltiden. För länge sedan var tyg dyrt och svårt att framställa, så då återanvände man det man hade hemma eller det man lätt kunde få tag på. Nordamerika är det land, där lapptäcksömnad har en speciell status. De tidiga emigranterna tog med sig konsten att sy och att täcksticka från sina hemländer. Eftersom det var svårt att få tag på tyg i sitt nya hemland så var varje tygbit tvungen att användas för att få ihop täcken att skydda familjen mot vinterkylan.
Lappsömnaden utvecklades under mitten av 1800-talet, då bomullstygerna blev allt vanligare. Hemvändande svenskamerikanskor kom att lära ut tekniken att sy lapptäcken under 1900-talet eller så berättade man om det i sina brev hem. Även under 1930-talet, då det var depression, så sydde man lapptäcken. Nu var tryckta bomullstyger så billigt att de användes som mjölsäckar. Dessa återanvändes sedan för att sy klänningar eller lapptäcken.